"Nej, nu står jag inte ut längre! Jag måste ha en katt!"
Detta proklamerade jag för min käre fästman för 4,5 år sedan när vi flyttade ihop Svaret jag fick var ett nervöst: "Ja...ok. Men du får ta hand om den själv!". Då hade jag varit utan katt
i 3 år eftersom jag hade låtit min abessinier Simon stanna hemma hos min mor när jag flyttade för att gå gymnasiet.
Och en katt blev det, efter en låååååång tid av letande och en massa kattungebilder.
Jag retade gallfeber på hela min familj i letande efter den här katten, som jag visste skulle vara röd och heta Tage.
Så, efter en sommar av hårt jobb och mycket letande så kom jag i kontakt med Carolina på Ruskprickens (som tyvärr ha lagt ner sin uppfödning nu).
Då fick jag se en underbar crémefärgade kille som hette Marius de Romans, efter Anne Rices böcker om vampyren Lestat.
Det var kärlek vid första ögonkastet, över internet då eftersom allt jag hade att gå på var en bild.
Jag ringde till fodervärden som fanns i Uppsala och vi kom överens om att jag skulle komma och hälsa på, och om jag gillade katten så skulle jag få ta med mig honom hem. Det var lite grisen i säcken, och jag kan säga att jag var lite nervös och kände mig lite lätt dum som åkte med 6000kr på fickan för att köpa en katt...
Nervositeten släppte så klart direkt som jag fick se på den lille parveln. Jag kunde inte skiljas snabbt nog från mina pengar.
Detta var även mitt första möte med en maine-coon och fodervärden hon hade en GIGANTISK silverhane, som jag inte kommer ihåg namnet på just nu, men satan i gatan - STOR katt.
Jag åkte i alla fall därifrån, lyckligare än aldrig förr.
Och min kille som hade varit så nervös över att bli med katt, smälte så fort han fick se Tage, och nu 4,5 år sitter vi här med en stor, social charmplutt som älskar alla!
Tage är en rödsilvertabby, han är 4,5 år gammal och väger vid denna unga ålder 8,5 kg. Han är stor, men inte för stor eftersom jag håller hans vikt under kontroll pgr av ev höftprobelm, som jag ska prata med om i ett annat inlägg. Är man intresserad av hans stamtavla, så hittar man den här.Han är i alla fall en stabbig kille, och han breder gärna ut sig i hela sin längd och verkar mena att päls är till för att dela med sig av.
Tage är en sån där klok katt som vet mer än vad han ger sken av, för han beteer sig som en tvättäkta barnrumpa. Han älskar att fjäska och han blir fullkomligt till sig så fort han får träffa nya människor, speciellt om han är på hemmaplan. Han verkar tycka att det är mycket viktigt att visa sig från sin bästa sida hos nya bekantskaper.
Han brukar bli väldigt orolig om man är ledsen, och så gör han sitt bästa för att trösta.
Han är även mycket musikalisk (intalar jag mig i alla fall), för jag sjunger och då är han gärna med. Han sitter nedanför mig och verkar tycka att det är trevligt att mamma låter. Och då sjunger jag klassiskt (förenklat opera för oinvigda), vilket gör att ljudvolymen inte är den lägsta. Men han stannar kvar och trivs, till och med chirpar med ibland, medan hundarna ylar.
Han har ett speciellt passionerat förhållande med min mor, som han älskar över allt på denna jord (jag är bara liiiite avundsjuk).
Mammas första möte med min dyra raskatt som jag älskade över allt, slutade med att hon sa att hon "aldrig hade träffat en tråkigare limpa till katt", och jag blev oerhört sårad. Vem säger så?!
Detta löste sig så klart, för Tage råkar vara det mest ståndaktige katt på jordklotet och får alltid som han vill. Ett sommarlov senare så hade mamma ändrat ton till "men inte kan du ta med dig katten till en trång lägenhet!"
Jag hoppas att någon mer läser detta som förstår det speciella band man får till ett djur, för jag förstår att man lätt låter lite galen ibland när man ska förklara detta band.
Det är kanske en motsvarighet till själsfränder, det här som vi delar, jag och Tage. Man kan prata med honom om allt och om ingenting, för han förstår ändå. Man får liksom en länk som ständigt flödar av känslor och tankar, man vet var man har varandra och det är mer än vad man kan säga om vissa människor...
Tage är pålitlig och stadig.
Men samtidigt full av påhitt, hyss och en del olater, men å andra sidan, vem är inte det?
Han kallas inte Röda Faran för intet!
Detta proklamerade jag för min käre fästman för 4,5 år sedan när vi flyttade ihop Svaret jag fick var ett nervöst: "Ja...ok. Men du får ta hand om den själv!". Då hade jag varit utan katt
i 3 år eftersom jag hade låtit min abessinier Simon stanna hemma hos min mor när jag flyttade för att gå gymnasiet.
Och en katt blev det, efter en låååååång tid av letande och en massa kattungebilder.
Jag retade gallfeber på hela min familj i letande efter den här katten, som jag visste skulle vara röd och heta Tage.
Så, efter en sommar av hårt jobb och mycket letande så kom jag i kontakt med Carolina på Ruskprickens (som tyvärr ha lagt ner sin uppfödning nu).
Då fick jag se en underbar crémefärgade kille som hette Marius de Romans, efter Anne Rices böcker om vampyren Lestat.
Det var kärlek vid första ögonkastet, över internet då eftersom allt jag hade att gå på var en bild.
Jag ringde till fodervärden som fanns i Uppsala och vi kom överens om att jag skulle komma och hälsa på, och om jag gillade katten så skulle jag få ta med mig honom hem. Det var lite grisen i säcken, och jag kan säga att jag var lite nervös och kände mig lite lätt dum som åkte med 6000kr på fickan för att köpa en katt...
Nervositeten släppte så klart direkt som jag fick se på den lille parveln. Jag kunde inte skiljas snabbt nog från mina pengar.
Detta var även mitt första möte med en maine-coon och fodervärden hon hade en GIGANTISK silverhane, som jag inte kommer ihåg namnet på just nu, men satan i gatan - STOR katt.
Jag åkte i alla fall därifrån, lyckligare än aldrig förr.
Och min kille som hade varit så nervös över att bli med katt, smälte så fort han fick se Tage, och nu 4,5 år sitter vi här med en stor, social charmplutt som älskar alla!
Tage är en rödsilvertabby, han är 4,5 år gammal och väger vid denna unga ålder 8,5 kg. Han är stor, men inte för stor eftersom jag håller hans vikt under kontroll pgr av ev höftprobelm, som jag ska prata med om i ett annat inlägg. Är man intresserad av hans stamtavla, så hittar man den här.Han är i alla fall en stabbig kille, och han breder gärna ut sig i hela sin längd och verkar mena att päls är till för att dela med sig av.
Tage är en sån där klok katt som vet mer än vad han ger sken av, för han beteer sig som en tvättäkta barnrumpa. Han älskar att fjäska och han blir fullkomligt till sig så fort han får träffa nya människor, speciellt om han är på hemmaplan. Han verkar tycka att det är mycket viktigt att visa sig från sin bästa sida hos nya bekantskaper.
Han brukar bli väldigt orolig om man är ledsen, och så gör han sitt bästa för att trösta.
Han är även mycket musikalisk (intalar jag mig i alla fall), för jag sjunger och då är han gärna med. Han sitter nedanför mig och verkar tycka att det är trevligt att mamma låter. Och då sjunger jag klassiskt (förenklat opera för oinvigda), vilket gör att ljudvolymen inte är den lägsta. Men han stannar kvar och trivs, till och med chirpar med ibland, medan hundarna ylar.
Han har ett speciellt passionerat förhållande med min mor, som han älskar över allt på denna jord (jag är bara liiiite avundsjuk).
Mammas första möte med min dyra raskatt som jag älskade över allt, slutade med att hon sa att hon "aldrig hade träffat en tråkigare limpa till katt", och jag blev oerhört sårad. Vem säger så?!
Detta löste sig så klart, för Tage råkar vara det mest ståndaktige katt på jordklotet och får alltid som han vill. Ett sommarlov senare så hade mamma ändrat ton till "men inte kan du ta med dig katten till en trång lägenhet!"
Jag hoppas att någon mer läser detta som förstår det speciella band man får till ett djur, för jag förstår att man lätt låter lite galen ibland när man ska förklara detta band.
Det är kanske en motsvarighet till själsfränder, det här som vi delar, jag och Tage. Man kan prata med honom om allt och om ingenting, för han förstår ändå. Man får liksom en länk som ständigt flödar av känslor och tankar, man vet var man har varandra och det är mer än vad man kan säga om vissa människor...
Tage är pålitlig och stadig.
Men samtidigt full av påhitt, hyss och en del olater, men å andra sidan, vem är inte det?
Han kallas inte Röda Faran för intet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar