Kärt barn har många namn, och detta stämmer väldigt väl in på vår kattflicka Idun. Hon heter större delen av tiden allt annat än just Idun och om detta beror på att hon helt enkelt är för söt för bara ett namn eller om Idun inte är ett bra kattnamn är öppet för diskusion.
Idun eller Silveronyx Tundra som jag lärde känna henne som, är min andra maine-coon som jag köpte i september 2009.
Det tog ungefär 1,5 år efter att jag har köpt Tage som jag kände att jag ville ha en till katt! Så bevisligen, har man väl skaffat sin första maine-coon, dröjer det inte länge innan man vill ha en till!
Detta kanske gäller vad man än har för djur, men maine-coonen är beroendeframkallande.
Så, jag började i alla fall leta efter en till katt, och denna gång en hona. Jag hade någon sorts plan att jag eventuellt ville pröva att ta en kattkull, så då ville jag inte ha vilken hona som helst!
Även här, som med Tage, så visste jag vad hon skulle heta (Idun), men färgen var lite mer öppen. Jag trodde att jag ville ha en bruntabbyhona, för detta passade in på namnet...men så surfade jag in på uppfödarna Silveronyx hemsida och fick se deras Toyota-kull och blev helt såld.
Vem visste att katter kunde ha den här färgen?! Silver!
Så, samma procedur som förra gången; jag retade gallfeber på alla tills slutligen alla i min familj och Magnus sa "ja, ok då...köp en till katt då!"
Jag tog kontakt med Silveronyx och vi bestämde träff för att komma och kolla på kullen, och då speciellt den honon som var ledig: Tundra.
När vi var där så hade de en till kull med 5 veckor gamla kattungar, så där hamnade Magnus med famnen full med ludd.
Jag däremot, var mest intresserad av min framtida hona, och där var hon! Jag såg liksom förbi att hon var liten och taning, lite skygg och ointresserad - det sa pang och så var det klart!
Vi stannade ett bra tag hos Silveronyx och klappade på alla deras katter och fikade.
Vi åkte hem och funderade ett tag om detta var rätt för oss. Det var mest Magnus som försökte hålla mig någotsånär på jorden, men vi visste båda att det var kört. En vecka senare ringde jag och så bestämde vi att jag skulle hämta henne några veckor senare.
Jag var antagligen olidig dessa veckor, men vem skulle inte vara det? Vi skulle ju få tillökning!
Den 11/9-09 åkte jag och hämtade hem den lilla katten till den växande familjen i Arvika som vi bodde i då. Nu var det jag, Magnus, Tage och lilla Idun.
Hon var en ynklig liten sak när jag hämtade henne, hon var lite magsjuk, och jag blev erbjuden att ta hennes syster istället om jag kände mig osäker på att ta hem en magsjuk katt. Men nej, Idun var och förblev min och jag var så fantastiskt underbart lycklig när jag sen satte mig på tåget från Åkers Styckebruk upp till värmland igen.
Den här gången var det inte alls nå jobbigt att betala de 6500kr som hon kostade! Jag menar, vem vill inte bli av med så mycket pengar och få något så gulligt som en maine-coon?
Hem kom vi och Tage var väl så lagomt glad i Idun det första året...men nu har de vant sig vid varandra och Tage insåg väl att han inte hade så mycket att säga till om gentemot denna lilla matriak.
Idun är mycket olik Tage i både sätt och utseende. Iduns färg är svartsköldpaddsilvertigré-vit (puh!), fs 09 23. Hon är en medelstor hona, men en vacker, silkig och mycket lättskött päls. Hon ger ett mycket graciöst och slankt intryck (enligt mig då, men jag har rätt).
Hennes stamtavla hittar ni här.
Hennes enda skavank (men den talar vi inte om) är hennes underbett. Det är inget fel på hennes haka (inte egentligen) men hon har ett litet underbett som får henne att se lite butter ut.
Det tog oss ett tag att komma underfund med hennes lite lustiga beteende. Hon har väldigt mycket integritet för en sån liten katt, och hon har besstämda åsikter om det mesta. Hon är inte alls lika tillgiven mot främmande som Tage, utan tycker att människor i allmänhet inte är speciellt roliga. För henne är det jag och Magnus som gäller. Hon talar mycket mer än Tage, ibland nästan lite för mycket och speciellt mycket pratar hon med Magnus. Vissa skulle kalla henne gnällig, men eftersom hon är så söt blir hon förlåten för allt.
Tillbaka till kärt barn...detta är dem vi kommer på, men det finns så klart otaliga kombinationer av alla nedan!
1) Knådan (Knådis)
2) Knörtan (Knårtan, knörten)
3) Godan
4) Grådan
5) Grodan
6) Lillan (lill-syrran, lill-plitan, lill-mysan)
7) Hemskan
8) Grymman
9) Gnölan
10) Snörpa
11) Pärtan
12) Skråtta
Hon är i alla fall världens bästa kattflicka, och tack så mycket Camilla och Hasse på Silveronyx för denna underbara tjej, som i detta nu tar hand om sin lille son Ragnarök. Så för tillfället är hon "Mammsen".
Idun eller Silveronyx Tundra som jag lärde känna henne som, är min andra maine-coon som jag köpte i september 2009.
Det tog ungefär 1,5 år efter att jag har köpt Tage som jag kände att jag ville ha en till katt! Så bevisligen, har man väl skaffat sin första maine-coon, dröjer det inte länge innan man vill ha en till!
Detta kanske gäller vad man än har för djur, men maine-coonen är beroendeframkallande.
Så, jag började i alla fall leta efter en till katt, och denna gång en hona. Jag hade någon sorts plan att jag eventuellt ville pröva att ta en kattkull, så då ville jag inte ha vilken hona som helst!
Även här, som med Tage, så visste jag vad hon skulle heta (Idun), men färgen var lite mer öppen. Jag trodde att jag ville ha en bruntabbyhona, för detta passade in på namnet...men så surfade jag in på uppfödarna Silveronyx hemsida och fick se deras Toyota-kull och blev helt såld.
Vem visste att katter kunde ha den här färgen?! Silver!
Så, samma procedur som förra gången; jag retade gallfeber på alla tills slutligen alla i min familj och Magnus sa "ja, ok då...köp en till katt då!"
Jag tog kontakt med Silveronyx och vi bestämde träff för att komma och kolla på kullen, och då speciellt den honon som var ledig: Tundra.
När vi var där så hade de en till kull med 5 veckor gamla kattungar, så där hamnade Magnus med famnen full med ludd.
Jag däremot, var mest intresserad av min framtida hona, och där var hon! Jag såg liksom förbi att hon var liten och taning, lite skygg och ointresserad - det sa pang och så var det klart!
Vi stannade ett bra tag hos Silveronyx och klappade på alla deras katter och fikade.
Vi åkte hem och funderade ett tag om detta var rätt för oss. Det var mest Magnus som försökte hålla mig någotsånär på jorden, men vi visste båda att det var kört. En vecka senare ringde jag och så bestämde vi att jag skulle hämta henne några veckor senare.
Jag var antagligen olidig dessa veckor, men vem skulle inte vara det? Vi skulle ju få tillökning!
Den 11/9-09 åkte jag och hämtade hem den lilla katten till den växande familjen i Arvika som vi bodde i då. Nu var det jag, Magnus, Tage och lilla Idun.
Hon var en ynklig liten sak när jag hämtade henne, hon var lite magsjuk, och jag blev erbjuden att ta hennes syster istället om jag kände mig osäker på att ta hem en magsjuk katt. Men nej, Idun var och förblev min och jag var så fantastiskt underbart lycklig när jag sen satte mig på tåget från Åkers Styckebruk upp till värmland igen.
Den här gången var det inte alls nå jobbigt att betala de 6500kr som hon kostade! Jag menar, vem vill inte bli av med så mycket pengar och få något så gulligt som en maine-coon?
Hem kom vi och Tage var väl så lagomt glad i Idun det första året...men nu har de vant sig vid varandra och Tage insåg väl att han inte hade så mycket att säga till om gentemot denna lilla matriak.
Idun är mycket olik Tage i både sätt och utseende. Iduns färg är svartsköldpaddsilvertigré-vit (puh!), fs 09 23. Hon är en medelstor hona, men en vacker, silkig och mycket lättskött päls. Hon ger ett mycket graciöst och slankt intryck (enligt mig då, men jag har rätt).
Hennes stamtavla hittar ni här.
Hennes enda skavank (men den talar vi inte om) är hennes underbett. Det är inget fel på hennes haka (inte egentligen) men hon har ett litet underbett som får henne att se lite butter ut.
Det tog oss ett tag att komma underfund med hennes lite lustiga beteende. Hon har väldigt mycket integritet för en sån liten katt, och hon har besstämda åsikter om det mesta. Hon är inte alls lika tillgiven mot främmande som Tage, utan tycker att människor i allmänhet inte är speciellt roliga. För henne är det jag och Magnus som gäller. Hon talar mycket mer än Tage, ibland nästan lite för mycket och speciellt mycket pratar hon med Magnus. Vissa skulle kalla henne gnällig, men eftersom hon är så söt blir hon förlåten för allt.
Tillbaka till kärt barn...detta är dem vi kommer på, men det finns så klart otaliga kombinationer av alla nedan!
1) Knådan (Knådis)
2) Knörtan (Knårtan, knörten)
3) Godan
4) Grådan
5) Grodan
6) Lillan (lill-syrran, lill-plitan, lill-mysan)
7) Hemskan
8) Grymman
9) Gnölan
10) Snörpa
11) Pärtan
12) Skråtta
Hon är i alla fall världens bästa kattflicka, och tack så mycket Camilla och Hasse på Silveronyx för denna underbara tjej, som i detta nu tar hand om sin lille son Ragnarök. Så för tillfället är hon "Mammsen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar